”Trauma är ett faktum. Det behöver inte vara en livslång katastrof.”
-Dr. Peter A. Levine
Vad är trauma?
Beroende på vem du frågar eller var du läser kommer du stöta på olika svar. När en händelse övergår vad ditt nervsystem klarar av i stunden och händer för tidigt, eller för snabbt, eller för mycket, eller för lite än vad du hade behövt (tex omhändertagandet i situationen) kan ett trauma uppstå.
Händelsen skadar vårt ”skyddande skal” och lämnar oss med en känsla av överväldigande och hjälplöshet.
Traumatiserande upplevelser kan se ut på många olika sätt. Det finns fortfarande definitioner som uttrycker att trauma enbart är förknippat med krig, naturkatastrofer, övergrepp, allvarliga olyckor eller våld. Trauma kan också handla om trafikolyckor, fallolyckor, operationer, allvarliga sjukdomar, skador, förlust av en närstående, försummelse i barndomen, upplevelsen av mobbing med mera. Även till synes vanliga händelser som medicinsk behandling, ett hundbett, att bevittna våld på tv kan vara traumatiserande. Det är inte händelsen som definierar ett trauma, det är responsen i kroppen.
Traumats Biologi
I grund och botten finns det tre medfödda överlevnadsstrategier tillgängliga
för oss i händelse av fara: flykt, kamp eller frysning.
Om vi kan fly eller framgångsrikt försvara oss, återställer organismen
vanligtvis sin naturliga jämvikt efteråt.
Om kamp eller flykt inte är ett vettigt alternativ fryser vi av skräck (vanligt exempel är om vi möter en björn).
Om vi senare på något sätt inte kan ladda ur den energi som mobiliseras i denna hotfulla situation (du har ett enormt påslag i kroppen men kan inte fly eller fäkta), förblir den låst i nervsystemet.
Vi fortsätter då efter händelsen i ett tillstånd av oro och kanske med andra symtom, och utvecklar till exempel en rädsla för just björnar. Vi kallar detta
för överlevnadsenergi som är bunden i nervsystemet för trauma.
Trauma är mer än händelsen
”Trauma är den mest undvikna, ignorerade, förnekade, missförstådda
och obehandlade orsaken till mänskligt lidande.” – Dr. Peter A. Levine
Trauma är mycket mer än själva händelsen – det är mer än den historia vi kan berätta med ord. Under en överväldigande upplevelse stängs ofta talcentret i hjärnan ned. Trauma blir därför summan av alla reaktioner som inte fick fullbordas i stunden. Det kan handla om desorientering, hjärtklappning, illamående, impulser att slåss, fly eller kollapsa.
Det kan visa sig som oförklarlig rastlöshet, svårigheter att komma till ro, eller en oförmåga att känna glädje. Man blir lätt överväldigad – av rädsla och ilska, men ibland också av stark glädje.
Trauma märks när vi reagerar på en till synes harmlös detalj som om livet vore i fara. Då är beteendemönster, tankar, känslor och övertygelser fortfarande kopplade till skrämmande upplevelser från det förflutna.
En person kan till exempel frysa till och bli kritblek, eller få ett starkt utbrott av rädsla, när ett glas råkar falla i golvet. Medvetet kopplar personen kanske inte ljudet till den lilla bilolyckan för tre månader sedan, där vindrutan krossades.
“Inget allvarligt hände.” Men kroppen minns – och reagerar nu, precis som då, som om den vore i livsfara.
Oförklarliga symtom
Exemplet visar hur till synes oförklarliga psykiska och fysiska symtom kan utvecklas efter en traumatisk upplevelse. Dessa symtom kan vara både förvirrande och skrämmande – och ibland visar de sig först flera år senare.
Det kan handla om överaktivitet, beroendebeteenden, okontrollerbara utbrott av ilska, rädsla eller panikattacker, depression, känslor av utanförskap,
koncentrationssvårigheter, dissociation, anknytningssvårigheter, sömnstörningar och utmattning. På ett mer kroppsligt plan kan trauma också yttra sig som kronisk smärta, fibromyalgi, migrän, nack- och ryggbesvär, nedsatt immunförsvar eller utbrändhet.
Listan över möjliga symtom är lång och beskrivs utförligt i litteratur av bland andra Peter A. Levine och psykiatrikern och forskaren Bessel van der Kolk, liksom av flera andra traumaforskare.
Fortfarande i överlevnadsläge
Trauma påverkar både hjärnan och hela kroppens fysiologi. Kroppen blir mer känslig för stress, och hotet kan fortsätta att upplevas som närvarande – även när ingen verklig fara längre finns. Överlevnadssystemet aktiveras då automatiskt, utan att vi medvetet väljer det. Konsekvenserna kan visa sig som en otrygg kroppskänsla, där världen upplevs som osäker. Det kan finnas en dragning mot känslor av hjälplöshet, rädsla och ilska.
Den nödenergi som mobiliseras i den traumatiska situationen kan bli kvar i kroppen och fortsätta vara aktiv. Posttraumatiska symtom kan förstås som nervsystemets försök att hantera detta överskott av energi. I Somatic Experiencing används just den kraft som finns i symtomen som en viktig resurs i bearbetningen av trauma.
Förmågan till kroppsmedvetenhet måste utvecklas långsamt. Vi kan bara uppleva kroppen mycket gradvis.”
-Dr. Peter A. Levine
Hur arbetar Somatic Experiencing med trauma?
Autonoma Nervsystemet
Somatic Experiencing (SE) fokuserar främst på kroppens fysiska reaktioner efter traumatiska upplevelser. Metoden arbetar med det autonoma nervsystemet – det system som styr våra överlevnadsreaktioner och som inte kan kontrolleras med viljan. Istället närmar man sig dessa processer genom varsam, icke-dömande uppmärksamhet, där kroppens egna signaler får visa vägen till reglering och läkning.
Element i copingprocessen
I arbetet med trauma inom Somatic Experiencing (SE) ligger fokus på att varsamt följa kroppens förnimmelser och impulser, liksom känslor, inre bilder, tankar och övertygelser. Viktiga delar i processen är att aktivera inre resurser, pendla mellan traumaspår i kroppen och upplevelser av trygghet, samt arbeta med centrering, grundning, uppfångning av kroppsimpulser och titrering – det vill säga att närma sig upplevelser steg för steg i små, hanterbara doser.
Avgörande är att nervsystemet får möjlighet att långsamt “tina upp” frusen energi och gradvis ladda ur den. Denna kontrollerade urladdning minskar risken för att åter bli överväldigad och bidrar till att de djupt rotade spåren av trauma i kroppen försiktigt kan lösas upp. Den traumarelaterade dvalan kan då omvandlas till en ökad känsla av handlingskraft – från ”jag kan inte” till ”jag kan”.
Med SE omförhandlas traumat på ett fysiskt, emotionellt och mentalt plan. I takt med processen förändras kroppskänslan mot större trygghet och närvaro, vilket i sin tur påverkar tankar, känslor och övertygelser i en positiv riktning. Trauma kan bearbetas och integreras när det går att tänka på och tala om upplevelsen utan att nervsystemet överaktiveras. Då blir traumat en del av livshistorien – men inte något som längre styr livet.
Hur fungerar en SE session?
”Nyckeln till att hantera trauma är inte att återuppleva traumat, utan att skapa nya upplevelser i kroppen.” – Dr. Peter A. Levine
En SE-session utgår från synsättet att trauma inte är en sjukdom eller störning, utan en naturlig fysisk och psykisk reaktion på en onormal och överväldigande händelse. Reaktionerna är kroppens försök att skydda sig.
Somatic Experiencing (SE) handlar om att varsamt återknyta kontakten med sig själv och den egna kroppen. Efter trauma kan kroppen upplevas som en motståndare, genom symtom som känns oförklarliga och som begränsar livet. Därför är kunskap och förståelse en viktig del i SE – att få insikt i hur symtom hänger samman med tidigare upplevelser.
Du behöver inte återuppleva traumat. I stället lär du dig att vara förankrad i nuet samtidigt som du närmar dig det som varit. För många detaljer kan annars förstärka stresspåslaget och risken för att bli överväldigad igen. Trauma kan skapa en känslomässig virvel där man tappar kontakten med sig själv – och därför arbetar SE på ett annat sätt.
I stället aktiveras resurser som saknades i den ursprungliga situationen, och dessa spåras i kroppen. Beroende på terapeutens bakgrund kan arbetet ske genom samtal, beröring, rörelse eller kreativa metoder. I pendlingen mellan resurser och det som varit överväldigande frigörs gradvis den
överlevnadsenergi som varit bunden i nervsystemet. Förändringen sker i små, medvetna steg så att kroppen hinner integrera det som sker – utan att du behöver återuppleva traumat.
Nya upplevelser i kroppen skapar trygghet.
Med varsam guidning förfinas kroppsmedvetenheten över tid. Den omedvetna fixeringen vid traumat börjar lösas upp, och du får lättare att känna igen när kroppen reglerar sig själv. Denna förmåga tar du med dig in i vardagen. Steg för steg skapas nya kroppsliga erfarenheter som bygger trygghet och
en ny inställning till livet. Självreglering – den naturliga rytmen mellan spänning och avslappning, laddning och urladdning – kan åter utvecklas.
Inom SE är det också möjligt att arbeta utan att gå in i specifika händelser, om något känns för stressande eller om minnen saknas. Arbetet utgår då från nuvarande känslor och kroppsförnimmelser – vilket är tillräckligt för att kroppen ska minnas och kunna bearbeta.
Även efter många år, till och med decennier, är det möjligt att bearbeta och integrera traumatiska upplevelser med SE. Det är aldrig för sent.
Grundaren av Somatic Experiencing, Peter A. Levine PhD
”Trauma är den mest undvikna, ignorerade, förnekade, missförstådda och obehandlade orsaken till mänskligt lidande.”
-Dr. Peter A. Levine
Peter Levine är en amerikansk biofysiker och psykolog, som är en av vår tids viktigaste traumaexperter. Med doktorat i medicinsk/biologisk fysik och psykologi, och ett livslångt engagemang för förståelse och behandling av trauma, har han utvecklat arbetssätt som ser kroppen som central i läkningsprocessen av trauma och stressbaserade tillstånd.
Genom ledarskap, undervisning och publikationer har han inspirerat terapeuter, psykologer och kroppsterapeuter i över 40 länder. Hans centrala modell betonar att trauma inte bara är en historia att prata om – utan en neurofysiologisk och kroppslig process där energi, nervsystem och sensationer kan fastna och behöver “omförhandlas” för att återkoppla till liv och hälsa.
Genom Somatic Experience förenar han sina tvärvetenskapliga kunskaper inom stressfysiologi, medicinsk biofysik, psykologi, etnologi, biologi, traditionella läknings metoder och neurovetenskap med mer än 45 års klinisk erfarenhet.
Utvalda priser och utmärkelser
- Lifetime Achievement Award från United States Association for Body Psychotherapy (USABP) 2010.
- Lifetime Achievement Award från Psychotherapy Networker (2020) enligt upplistning.
- Honorary Reiss-Davis Chair in Los Angeles för livslångt bidrag till barn- och ungdomspsykiatri.
- Lifetime Achievement Award från Association for Training on Trauma and Attachment in Children (ATTACh) – för ”his lifelong commitment to healing children through research, education, and outreach”.
”Förmågan till kroppsmedvetenhet måste utvecklas långsamt. Vi kan bara uppleva kroppen mycket gradvis.”
-Dr. Peter A. Levine
Viktiga bidrag och betydelse
- Genom Somatic Experiencing® introducerade Levine ett kroppsfokuserat synsätt på trauma vilket kompletterar mer traditionella psykoterapeutiska metoder.
- Han har bidragit till att sprida begreppet att inte bara traumats händelse
är relevant – utan hur kroppen, autonoma nervsystemet och “ursprunglig” överlevnadsreaktion (kamp/flykt/frys) kan fastna och behöva
“omförhandlas / avslutas”. - Hans arbeten har nått en bred publik – t.ex. har boken ”Waking the Tiger: Healing Trauma” översatts till 26 språk och blivit en “klassiker” inom traumaområdet.
- Som forskare inom stress- och traumafältet har Dr. Levine publicerat och medverkat i många artiklar i ledande vetenskapliga och medicinska tidskrifter.
Böcker av Peter A. Levine PhD
- Waking the Tiger: Healing Trauma
- Healing Trauma: Restoring the Wisdom of Your Body
- In an Unspoken Voice: How the Body Releases Trauma and Restores Goodness
- Trauma and Memory: Brain and Body in a Search for the Living Past
- Trauma Through a Child’s Eyes: Awakening the Ordinary Miracle of Healing (med Maggie Kline)
- Trauma-Proofing Your Kids: A Parents’ Guide to Instilling Confidence, Joy and Resilience (med Maggie Kline)
- Freedom from Pain: Discover Your Body’s Power to Overcome Physical Pain (med Maggie Phillips)
- An Autobiography of Trauma: A Healing Journey
”Nyckeln till att hantera trauma är inte att återuppleva traumat,utan att skapa nya upplevelser i kroppen.”
-Dr. Peter A. Levine
